Min graviditet vecka 13-27

 
Äntligen hade vecka 12 passerat och nu började man längta ordentligt efter ultraljudet. Illamåendet och kräkningarna fortsatte fram till vecka 18 så måendet var fortfarande långt ifrån bra. Jag hade även börjat jobba igen och spenderade nästan varje dag kräkandes på salongens toalett. Det hände att jag fick avbryta en behandling och springa iväg och spy för att sen gå tillbaka till kunden med rödsprängda ögon och försäkra dom om att jag inte har smittande magsjuka utan bara är gravid. Fyfan vad man har kämpat på ändå! i dessa tillfällen har jag drömt om ett yrke där man inte har konstant kundkontakt utan ett lagerarbete eller tex kontorsarbete hade varit som en dröm. Men som tur är har man gulliga och förstående kunder men det var ändå jobbigt att behöva berätta för alla dels att man var gravid och att man mådde dåligt. Jag är så stolt över mig själv som jobbade varje dag trotts att jag mådde så jäkla dåligt. 
 
Men veckorna gick om än väldigt sakta så kom tillslut dagen då det var dags för ultraljud. Jag gjorde mitt först i vecka 21 då vi hade svårt att hitta en tid som passade för både mig och Johan. Det var iallafall så speciellt att vakna den dagen man hade nästan lite fjärilar i magen och var spänd av förväntan och man bara hoppades av hela sitt hjärta att allt skulle se bra ut
Väl på ultraljudet fick vi träffa en student och en specialist som gjorde ultraljudet på mig tillsammans. Roligast var när vi kom in och skulle börja, jag var så kissnödig att jag trodde jag skulle spricka men jag hade läst i papprena man fick på bcv att man inte skulle kissa innan då det kunde försvåra för läkarna att se allting efteråt så jag höll mig. 
Men direkt jag la mig och dom började titta efter fostret såg man bara en enorm urinblåsa så det första jag fick göra var att gå och kissa, haha! en sekund hann tanken slå mig att man inte såg något foster men läkaren talade snabbt om att det var urinblåsan som var ivägen så jag hann bara vara orolig över det i någon enstaka sekund. 
 
Efteråt blev det betydligt lättare (och skönare) och man såg snabbt att det var ett pickande litet hjärta på skärmen. Så overklig känsla! det var så surrealistiskt när man såg på skärmen hur bebisen satt i skräddarställning, vände sig och for runt i hela magen men man kände ingenting. Läkaren och studenten tittade så allt såg bra ut och allting var fint med min lilla bebis så det var en enorm lättnad och ett lyckorus när det var klart. Man insåg också hur mycket som kan gå snett, så himla fruktansvärt för alla dom som väntar barn och ultraljudet ger en ett negativt besked. Jag kan inte ens föreställa mig hur fruktansvärt det ska vara.
 
Vi valde ju också att ta reda på könet, när läkaren var klar med alla undersökningar så frågade han om vi ville veta könet. Både läkaren och studenten var tydliga med att säga att om dom inte tror sig veta till 99% så säger dom ingenting för gissa kön, det kunde vi lika gärna göra själva. Men dom båda var väldigt tydliga med att säga att dom var så gott som säkra på att det var en liten flicka. Det var så konstigt att få veta det, jag hade ju verkligen ingen känsla eller så om vad det skulle kunna tänkas vara. Även om nästan alla runt omkring mig trodde på flicka så trodde jag verkligen ingenting. Det blev så verkligt på någotvis, nu var det inte bara en "den" i magen utan det var en liten tjej. Både ultraljudet och att dom sa att det var en flicka gjorde graviditeten så mycket mer verklig för mig även om man självklart vet att dom kan se fel osv. Jag ångrar verkligen inte en enda sekund att vi tog reda på könet utan skulle göra det igen om jag fick göra om det! 
Men det här med att ta reda på kön har väldigt många en åsikt om. Bara för att man vill veta så tror folk att man önskar det ena mer än det andra osv. Och den dummaste frågan jag fått flera gånger är "Vad gör ni om det är en pojke då?" Eh ja, vad gör vi? Antagligen blir vi lika glada iallafall! Att folk på riktigt tror att man skulle bry sig om det förvånar mig verkligen. Självklart är det enda man önskar ett friskt barn, resten kvittar och den slutsatsen borde varenda person kunna dra själva. Oavsett om man önskar att få veta könet eller inte. 
 
Efter ultraljudet vände allt. Illamåendet hade försvunnit, min oro och rädsla var som bortblåst (även om man såklart är lite orolig hela tiden.. Men ingenting som går att jämföra med tiden innan ultraljudet) och som resultat av det så började jag må väldigt bra. Jag kände mig så mycket piggare, gladare och vågade tro på graviditeten. Och min matlust var tillbaka, nu var maten äntligen god igen, Jag gick på mammaträning på Limon wellness i Luleå under November och det var super bra. Vi var en liten grupp på 3 stycken gravida som tillsammans tränade kondition, styrka, knipövningar och yoga. Det gav mycket energi och var roligt att träffa andra gravida också. 

Några veckor innan ultraljudet  (cirka v19) kände jag min bebis tydligt för första gången också. Jag vaknade tidigt en morgon och gick på toaletten. När jag kom tillbaka till sängen och la mig igen så gjorde hon någon större rörelse, en kullerbytta eller liknande och jag såg verkligen hur hela magen vände sig och blev typ livrädd. Alla hade pratat om fjärilar i magen, små buffar och det är så mysig känsla som en liten sprattlande fisk men det här kändes mer som en gigantisk gädda som kastade sig i magen och jag vart typ livrädd. Jag låg som paralyserad helt blixtstilla i sängen och vågade knappt kolla på magen efteråt. Jag tror det var här jag verkligen fattade att det är en bebis i magen. Det var en läskig känsla! 
I efterhand så tror jag att jag känt henne redan innan med små rörelser men det var så svårt att veta från början om det var sparkar eller bara ens egna tarmar som rörde sig.  Men sen när sparkarna och rörelserna blev tydligare (runt vecka 20) så blev det inte en lugn stund i magen igen. Även om bebisen tenderar att sparka som mest när man ska sova eller liknande så är det varje gång en skön bekräftelse på att allt är bra där inne. 


 Mina symptom under dessa veckor: 
 
Illamående & kräkningar
Fortsatt illamående och kräkningar till vecka 18. 

Låg
Som resultat av kräkningar, illamående och oro. Försvann efter ultraljudet!
 
Svullen mage / trög mage
Magen var som en ballong vissa dagar! på kvällarna var magen dubbelt så stor som när jag vaknade på morgonen. Tarmarna jobbade i slowmotion och jag har verkligen försökt äta fibrer och liknande för att förbättra det. 
 
Andfådd
Av minsta lilla ansträngning så flåsade jag som att jag sprungit ett löppass. 
 
Foglossning
Från kanske vecka 14 började jag få ont i fogarna om jag promenerade mycket. Både i höfter och framsida. När jag la mig på kvällarna var det nästan omöjligt att resa sig igen, som att hela bäckenet låser sig.

Mensvärk 
Till och från så har jag haft mensvärks liknande smärtor i magen. Obehagligt varje gång men egentligen inte så konstigt eftersom livmodern växer. 

Lock i öronen (konstant!) 
Trodde först jag hade fått en vaxpropp och köpte läkemedel för att fixa det men efter flera behandlingar så vart det aldrig bättre. Tillslut fick min barnmorska titta i öronen och det var ingenting där utan det beror tydligen på att jag sväller upp i bihålorna osv och pga detta kommer locket. 
Taggar: baby, barn, familj, gravid, graviditet;

Förberedelser inför fotografering

Imorgon ska jag vara modell för gravidfotografering åt en fotograf i Boden. Det ska bli så roligt! ikväll har jag förberett och stylat mitt löshår, målat naglarna och suttit med silvershampoo för att få en fin blond nyans till  imorgon. Vädret ser ju ut att bli fint också, sol och någa minus grader så det blir helt perfekt eftersom vi ska fota utomhus. Hoppas på många fina bilder imorgon! ♥
 
 
 

Mysig dag med Fanny

Idag har Jag, Fanny och lilla Nils promenerat till stan och shoppat lite och lunchat, så mysigt. Sån himla lyx att kunna vara mammalediga samtidigt. Vi har många härliga dagar med bebishäng framför oss. ♥
Nils är ju världens snällaste bebis så man glömmer nästan bort att han är med. Jag handlade iallafall marmorbrädan och vattenkannan i glas jag suktat efter länge från Lagerhaus. Sen köpte jag fiskelina (till kommande pyssel) och två stycken amningsbh:ar.
 
Har fortfarande rätt mycket saker att köpa innan bebis kommer. Även om jag vet att man kan handla mycket sen också så tycker jag det känns skönt att ha det mest nödvändiga hemma. Jag menar jag går på stan typ två  gånger per år annars och tvivlar ju starkt på att det kommer bli tätare efter bebisen kommit. 
 
 
Taggar: heminredning, homedeco, inredning, vardag;