Tänk att Astrid är här nu. Det är fortfarande så overkligt och svårt att förstå. Allt har gått jätte bra men jisses vilken omställning det är att lära sig ta hand om henne, förstå hennes signaler och få amningen att fungera samtidigt som man är slut efter
förlossningen, hormonerna går upp och ned och ena sekunden gråter man av lycka och andra sekunden av trötthet. Nu börjar det dock kännas som att vi kommit in i lite rutiner iallafall och framförallt lärt känna vår lilla bebis också. Hon
är världens mysigaste och finaste men också en otålig liten rackare med mycket vilja och humör. Att en så liten person kan styra ens dag till 100% är svårt att förstå innan. Dagarna hittills har spenderats hemma och i svartskatan med mommo. En dag
går så otroligt snabbt trotts att man bara myser, matar, vilar och tar en promenad med vagnen.
Förlossningen gick också jätte bra och jag kan inte vara mer nöjd med stödet av Johan och duktig personal på förlossningen. Jag födde med bara lustgas och är så stolt över att jag klarade det, smärtan var såklart helt fruktansvärd och ingenting man kunde
vara förberedd på men man klarar det! Har haft sån tur och min kropp har återhämtat sig så bra. Direkt efter förlossningen var jag pigg, smärtfri och det kändes som att jag skulle kunna göra vad som helst. Är så tacksam över att jag hade sån
tur och fick en bra förlossningen för är det något jag vet nu är det att hur förlossningen går är bara ett lotteri. Man kan inte styra över vad som händer och mitt största råd till alla er som ska föda är att försök vara öppen för att det
kan bli hur som helst, sen är det självklart att man har önskemål men försök att vara öppen för att din förlossning kan bli något helt annat än vad du tänkt dig innan. Och träna på andningen, det var för mig det enda jag kunde göra för att ta
mig igenom smärtan. Jag ska göra ett inlägg om min förlossningsberättelse här när tid finns.
Vill passa på att tacka för alla gratulationer, blommor, presenter och lyckönskningar. Det betyder så mycket för oss!